Ibland funderar jag på vad livet egentligen går ut på, är det att dö?

Helt ärligt så tror jag aldrig att man dör. Man kan avlida, inte finnas kvar osv, men man dör aldrig. T.ex så avlded min morfar för ca 3 år sen, men han är inte död. Jag har aldrig åkt till mormor, jag åker alltid till mormor och morfar. För han finns kvar, och kommer alltid att göra. Jag både känner och ser honom, så jag vet. 

Texas finns också kvar. Idag är det exakt en vecka sen han avled. Nästan exakt vid den här tiden så var jag inne i stallet och han och Mirac såg varandra för sista gången. Hey, soul sister spelades på radion. Då kände jag att det var meningen att det skulle vara vi, Alice & Texas. Det skulle aldrig förändras. Och ibland när jag känner efter, så finns han där. Jag ser honom i mina tankar vart jag än tittar, och då, då vet jag att jag inte är ensam.