En till

Också by Havrepappa

Jag har ju redan flera gånger varit inne på det här med att vara tillsammans med en hästtjej, och jag kommer så klart att återkomma till det massor med fler gånger. Idag tänkte jag ta upp ett konkret vardagligt kommunikationsproblem som jag ofta råkar ut för.


Hästtjejer, min egen är absolut inget undantag, benämner ofta hästen i personifierad form. Hästen är inte ett ”det”, utan hästen är alltid en han eller hon. När hon pratas om hästen så benämns djuret alltid som antingen han, mannen eller killen. Fast frågan är om inte en valack skulle kunna platsa in i det så populära begreppet "hen"?


Givetvis så är det också så att det är hästen som är mannen nummer ett. Mannen med stort M. Mer än hälften av gångerna som hon pratar om ”sin man" så är det i själva verket hästen som hon talar om, och inte om mig, vilket ibland gör det lite komplicerat att förstå vem hon egentligen menar.


Det blir istället innehållet i meningen som avgör vem det är som hon åsyftar. Ibland är det enkelt att förstå, andra gånger så är det jättesvårt. Låt mig få ge er några exempel så att ni förstår vad jag menar: Om hon skulle säga till någon att ”Jag och mannen var på bio igår” så är det ju mig som hon pratar om. Den där andra mannen skulle ju aldrig få plats i en biostol, inte ens på en handikapplats. Dessutom så tycker han i och för sig om popcorn, men han har förbannat svårt att dricka Cola i ett sugrör.


Om jag skulle gå och leda hästen medan hon går bakom och plötsligt utbrister ”jäklar så snygg rumpa han har!” så är det också lätt. Då är det inte jag som är ”han”. I det här fallet så är det, utan någon som helst tvekan, hästen som är mannen. Att hon skulle uttala sig om min rumpa på det sättet är högst osannolikt.


Svårare blir det när hon säger saker som ”Mannen behöver ha en ny vinterjacka”. Om hon säger det till mig så förstår jag att det är Lilleman som hon menar, och att jag förväntas åka och köpa ett nytt vintertäcke. Om hon säger det till någon annan så är det inte lika självklart, men eftersom jag handlar mina egna kläder, till skillnad emot den andra mannen, så kan man även i det fallet oftast lista ut vem det handlar om.


Helt omöjligt att förstå blir det när det kommer till uttryck som ”Jag älskar min man” eller ”Min man gjorde mig lycklig igår”. Då måste jag börja fundera på om jag gjorde något speciellt igår, eller om hon helt enkelt bara pratar om hästen. Det sistnämnda är helt klart det troligaste, men inte helt självklart. Här får man avvakta fortsättningen för att förstå vem det gäller.


En sak som jag har funderat över är om hästtjejer som har ston kallar dem för ”kvinnan” eller ”min fru” på samma sätt som hästtjejer med pojkhästar gör med sina? I vilket fall som helst så skulle det bli mycket lättare att hänga med i samtalet hemma om Lilleman var en hon och inte en han, hen utan kulor.

http://www.tidningenridsport.se/Blogg--debatt/Bloggar/Havrepappa/2012/4/Kommunikationssvarigheter/


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0