Jag vet inte hur länge till det kommer vara Alice & Texas. Just därför älskar jag dig mer än nånsin nu.

Jag älskar hur du slänger och kladdar med fodret när du äter, hur du springer iväg i hagen och gör bus och tycker sen att du är jätteduktig och förtjänar massa godis, hur du tittar på mig med den där blicken, den där blicken som kan få vem som helst att smälta.

Jag älskar att se dig stå där uppe i ditt fönster som en riktig kung och har full koll på hela gården. Jag älskar ditt morgongnägg som man möter på morgonen. Eller när man kommer ut i hagen och du vill ha godis. Du är min kärlek.

Du har förändrat hela mitt liv. Jag glömmer aldrig första gången jag såg dig stå där i stallet och va superblyg. Och när du kom hem och var hur go som helst mot alla. 

Allt var helt underbart i nio månader. Sen tog helvetet över. 7/4 -09. Jag minns det som igår. Hur jag kom till stallet och de sa att veterinären var påväg. Vi hade bråttom, skulle till Stockholm och sen Egypten. Hela resan till Stockholm var en mardröm. Veckan i Egypten var den värsta semestervecka jag varit med om. Att ständigt veta hur du var där hemma med spricka i hovbenet, och jag var inte där. Jag kände att jag svek dig. 

Jag kommer ihåg när jag kom hem och du stod där och inte fick röra dig knappt. Det var svårt att hålla tillbaka tårarna.

Jag vet inte om våran historia tar slut snart. Jag hoppas att den ska vara förevigt, men man kan inte få allt man vill ha.

Jag älskar dig Texas, min fina ängel.