Har gått o tänkt på en sak rätt länge. Känslor. Alla känslor.

Jag till exempel, är väldigt känslig för allt. Om man kan säga så? Nej men om någon säger att jag har fin tröja t.ex, så kan jag bli superglad. Om någon säger hora till mig så kan jag blir jättearg/ledsen. Skriver min kompis med killen jag gillar så blir jag oftast besviken.

Ibland visar jag mina känslor, överdrivet mycket. Varför? Jo för att folk ska förstå!

Om någon säger t.ex, ''snygga skor'', ''fin du är i håret'', ''bra alice!'' eller något sånt. Så kan jag bli otroligt glad. Man känner att man duger, att man verkligen finns på riktigt. En komplimang kan betyda så jättemycket!

Om jag har en dålig dag eller om det hänt något kanske, och någon skriker idiot, slampa, hora, cp, vadsomhelst, så blir jag verkligen ledsen. Jag tar sånt på allvar. Även fast jag vet att det inte är så.

Samma sak med att jag läspar och är hes i min röst. Det är absolut inget jag kan göra något åt. Kommer aldrig kunna. Just det med läspningen och min röst har jag mått otroligt dåligt över.

Jag hoppas att ni förstår vad jag menar, och tar åt er (en del av er).

Och sist men inte minst, baby you're all that i want. ♥